Ännu en dag då jag sitter och funderar på vad människan är för varelse egentligen!
Hur kunde vi bli så otacksamma över livet!
För det kan ju inte ha varit så från början.
Vad beror det på? Vad beror situationer och beteenden i samhället på?
Allt för många blir misshandlade, allt för många har en trasslig uppväxt, allt för många känner sej inte accepterad i dagens samhälle och allt för många barn blir mobbade i skolan.
Och mobbningen sjunker i åldrarna, det är sjukt!
Varför gör vi inget? Varför står vi bara och tittar på och låter det här hända?
Någonstans inom mej så har jag fått för mej att samhället kommer att bli bättre igen, jag tror att våra barn kommer att ha styrkan att stå upp för vad som är rätt och fel, den styrkan inte vi hade!
Men vi påpekar ju till barnen vad som är rätt och fel redan från början.
Så jag tror att dom kommer att ha styrkan att växa upp och stå emot, det är hoppet i allafall!

Men hur kan då vi ha låtit det gå så här, hur kan vi bara ha stått och tittat på?
Hur kan vi bara ha skjutit det vidare?
Vi borde skämmas när våra barn få ta reda på det som vi ställt till.
Vi har blundat för det som en blind kunnat se!


Jag förstår inte hur man kan le hela dagarna och sedan gråta dej själv till söms.
Jag förstår inte att foton aldrig förändras, men människorna på dom alltid gör det.
Jag förstår inte hur ens bästa vän kan bli ens mardröm och återigen ens bästa vän.
Jag förstår inte hur förevigt, helt plötsligt kan bli till några kort månader och du skulle göra vad som helst för att kunna spola tillbaka tiden.
Hur man en dag kan lämna det där man sa att man inte kunde leva utan.
Att även fast man vet att det är det bästa för mej, så sårar det lika mycket samtidigt.
Hur människor som en gång velade spendera varjs sekund med en, tycker att  5 minuter av deras tid är för mycket.
Att människor lovar, fast dom vet hur mycket det sårar när löftet inte hålls.
Jag förstår inte hur folk kan stänga av en från deras liv, bara för att det är jobbigt att reda ut det!