Nej jag kan inte låta bli att tycka synd om dessa människor som sitter och kastar skit på respektive förälder till sitt/sina barn!

Jag har inte alltid kommit överens med papporna till mina barn, men jag har heller aldrig kastat ur mej att dom inte bryr sej om sina barn, eller att dom är en dålig förälder!

Jag tycker att det är fruktansvärt synd om dessa människor som har så dålig självkänsla och dåligt självförtroende att dom gör så!

Att ena stunden så fungerar det hur bra som helst, och andra då är den andra förädern helt värdelös! Och hur känns det egentligen att stå där helt ensam med att tycka så, när andra vet att fallet är något helt annat? Hur känns det att kasta ur sej sånt skit, när man innerst inne vet att det inte är så?

Hur känns det att kasta ur sej sådant, för att på nåt sätt få känna sej lite "duktig" själv!?

OCH hur känns det att kasta ur sej sådant till en människa som inte tar åt sej? För att denne vet att så inte är fallet!

NE jag kan inte låta bli att tycka synd om dej, som måste göra sådant inför barnen, för att få känna dej lite präktig själv!

Och man kanske ska sopa framför sin egen dörr. Eller till och med se till att ordna till sitt eget liv. Innan man gör sej märkvärdig!!!!!

Tack och lov för att jag och mina barns pappaor inte behöver hålla på så för att känna oss som en duktig förälder!!!!