Direktlänk till inlägg 18 november 2015
Det skulle ha varit din dag mamma. 591119, ett personummer som är raderat. Det finns inte längre. Det finns inte längre någon Annette Thunell född den 19 november 1959.
I papperen har jag ingen mamma längre. Enda ställerna du finns kvar på är i våra hjärtan och i våra tankar. På kort och i minnet.
Vi saknar våran mamma och våran mormor. Vi pratar om dig och morfar varje dag.
Men det är inte samma sak som att ha er här.
Det finns ingen jag kan ringa och berätta allt för. Allt som händer i mitt och barnens liv. Det som gör oss glada men även det som gör oss ledsna.
Vi kommer att åka och tända ljus för dig i morgon mamma, och prata med dig. Ebba kommer stå bredvid mig och gråta, Kevin kommer stå och berätta om föräldrarmötet vi har i morgon, han kommer att berätta att han fått en ny fyrhjuling och att han önskar sig en papegoja i julklapp, sen kommer han också att bryta ihop och gråta med oss. Och fråga mig gång på gång varför man måste dö. Han kommer att säga att han saknar mormor och morfar.
När vi är på väg till bilen så kommer vi att börja prata om alla roliga minnen vi har med er.
Jag brukar göra så för att barnen ska minnas det bra med er. För att deras hjärtan inte ska göra lika ont.
Så hur mår då jag egentligen?
Hitills har karusellen snurrat ganska ordentligt. Den stannar av i bland och jag bara kryper ihop i fosterställning och gråter, vet inte hur jag ska hantera smärtan inombords. Kan inte andas och önskar att någon kunde ta mig härifrån.
Ni vet hur jag fungerar, jag biter ihop och försöker att inte visa något, gråter helst inte inför människor. Precis som ni gjorde. Ni har lärt mig att vara stark.
Efter dessa gråtattacker så reser jag mig på något konstigt sätt igen.
Men inombords så är det trasigt, det är så jävla trasigt som det bara kana vara.
Nu brister snart mitt hjärta, och jag kjan inte låta bli att låta mina tårar sakta falla.
jag bara skakar, gråter, andas i panik och frågar mig själv varför.
Varför är ni inte här vid oss?
Jag är så förbannat jävla trasig.
Har du någonsin gått över ett övergångställe och önskat att gubbe skulle slå om till rött?
Har du någonsin önskat att solen skulle sluta skina och att det inte finns någon morgondag?
Och när dom tankarna släppt så känner man sig som ett riktigt eko. Allt bara snurrar i hela huvudet.
Barnen behöver mig, livet måste gå vidare, det måste ha sin gång. Men ibland vill jag bara stanna.
Jag kan ärligt säga att jag inte klarat av att stå på benen alla gånger, jag är inte så stark som det vill verka utåt.
Jag har varit på psyk fler gånger, jag får hjälp av min KBT att klara av att hantera alla känslor som jag har.
Hon är helt fantastisk och har lärt mig så fruktansvärt mycket om mig själv.
Något som tagit mig väldigt hårt är rånet, jag är så förbannat jävla rädd.
Troligtvis är det mitt sätt att hantera det. Jag vet inte vart han är i dag, jag vet inte vad han är kapabel till att göra.
Den händelsen påverkade mig fruktansvärt mycket och jag har aldrig någonsin känt mig så utlämnad, förnedrad eller rädd.
Jag blev arg vid tillfället men att stå med en kniv mot halsen påverkar väldigt mycket efteråt.
och kanske hanterar jag det fel. Jag vet inte, rånaren lämnade aldrig någon handbok i hur jag skulle hantera det eller vad som komma skall.
Jag känner mig som en fruktansvärt ensam människa, kanske är det för att jag låser in mig när jag mår som sämst.
Men alla mina fantastiska vänner finns i mitt hjärta och i mina tankar.
Jag har några riktiga guldkorn i livet som verkligen är helt fantastiska.
Jag är ledsen att jag inte alltid orkar svara, jag är ledsen över om ni behöver höra mitt tjat och mitt ältande.
Det kommer att bli bättre, jag lovar er.
Jag vet bara inte själv när jag är där!
Vi får se hur aktiv jag blir i detta bloggande. Hemläxa av min KBT att försöka skriva av mig igen.
Försöka sätta ord på hur jag mår..
Jag blir fruktansvärt besviken på människor som inte är ärliga mot mej. Så länge ärligheten finns så kommer våran vänskap att finnas, ju mer ärlighet det finns, ju starkare blir vår vänskap och gemenskap. Fungerar inte tilliten eller förtroendet ...
Blir alltså ärligt sagt upprärd över hur en del människor kör...... Var alltså ut och åkte en sväng nu på kvällen. Vägen var TOK hal, jag är inte den människa som alltid håller mej till hastigheten, jag kan tycka att det är riktigt roligt att gas...
Badet i går gick jätte bra. Ebba & Kevin fick med sig en av Ebbas kompisar och dom var så duktiga allihop! Enda problemet var att Kevins badbyxor var lite stora så han tappade dom när han hoppade ner i poolen =) Idag ska det iväg och simmas me...
Hmm ja, hur dum får man bli? Igår efter jobbet så åkte jag för att hämta Kevin på dagis. Sen släppte jag av honom vid morfar och Ebba för att jag skulle hinna iväg för att simma lite och så vidare till falun på partylite möte. Simmningen gick jät...
Nu skiter vi i vad tvätt och allt heter och lägger oss i stället. Tvätten finns ju kvar i morgon bitti innan kl 07,00 ändå!!! Vi tar den då!!!! Största önskan är nog att få komma hem till ett tok städat hem och allt bara är klar, få lågga sig och a...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|